Hångel och snusk

Alltså. After all, vad är det? Det är hud mot hud. Mjukt mot hårt eller mjukt mot mjukt eller hårt mot hårt eller tvärtom. Och en alldeles speciell känsla av att vara speciell. Och jag har ägnat denna natt åt att lite fundera på vad det är som gör att det ger en känsla av att vara speciell? För after all, det är inte så. Hud mot hud für alle, det finns de som har det som motto - tro det eller ej. Men visst är det så. Alla vill ju. Ha hångel och snusk. Mitt kungarike för lite endorfin, det finns de som tänker så, ännu idag. Men after all, du förlorar något också. För det går inflation i endorfiner, men vad blir de värda? Vad är kyss mot handtag famntag om det gått inflation i endorfinerna, om handtag den är som famntag klapp eller kyss? Kyss är så förjordat prunkande, inte en give-away till massorna. Nej, jag vägrar, det kan det ska det får inte bli så i min lilla värld.

Och dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger dom ljuger för vi finns ju kvar, och om dom bara gav oss chansen... Jag ger dig inte min morgon och inte min dag, du får nåt så mycket bättre du får hela jävla jag. Du får hela underbara unika jag, inte nåt så fjuttigt som en morgon och en dag.

Och fjortisarna skriver "hjärta dig", säger Sofie. Och i så fall vill jag vara fjortis. Ett bra tag till.

Flickversal J läste sitt fyllediktande från scenen idag och jag ryste lite inombords, den där texten som jag har läst om och om och om igen, klippt och klistrat och skickat vidare och nästan lärt mig älska utantill. Som att gå och vänta och sedan få det. Få upptäcka jordens enda orkidé, den man bara sett på bild tidigare, och trott att den inte hört hemma i min lilla värld.

Aleqzia rufsar bra, och hon prioriterar faktiskt. Handtag är handtag och famntag är famntag. Inte som det blir som det blir, och även om det blir som det blir så blir det faktiskt någon sorts prioritering, och det är faktiskt fint. Det är faktiskt älskvärt, det är faktiskt en lag i min lilla värld. Jag blir lite lycklig av saker små som denna, som jag nog var den enda som lade märke till i septembernatten och nu har jag ett skäl till att tycka ännu bättre om den andra vackra hösten i livet. Och den som redan var bra och älskvärd.

Hej Sofie förresten. Jag gillar dig. (statuera exempel, prioritera, visa, guldstjärna mig och - förstås - hjärta dig)

Du har Umeå Central i dina ögon. Någon annan får leda dig hem i natt.

Jag mår illa och det är kallt. Du är en storm man red ut, sa jag. Fast du var vacker nog att vinda länge till, sa jag. Som om jag red ut dig, som om... det krävs nog nätter som den här för att inse att jag egentligen inte kommit längre bort än till kvarteret bredvid. Och egentligen är du bara en av alla dem, när brist på självkänsla och kärlek blir för smärtsamt att tala om. När jag behöver någon som kommer - så kom du, värm mej. Det har varit många namn, på kölden, kedjerökandet och all min avsaknad av kärlek. Nu blev det ditt, nu blev det du som fick stå där i luften och blåsa beroende utan filter på mig. Och dina andetag smakade närmare än någon annans. Nikotin i dina andetag och röken döljer Umeå Central i dina ögon.

Mitt förnuft kan skingra rök, men när du tar på mej faller jag och glömmer att du bokat din resa, fast du präntar det som ett mantra, in i mig. Avgång 19:22, ankomst 07:42. Avgång 19:22, ankomst 07:42. Avgång 19:22, ankomst 07:42.

Umeå Central så nära, och SJ så billigt, alldeles för billigt...

.... och jag alldeles för skör, förtrollad, förbannad, och...

... du alldeles för dyr, för kall...

... Att resa med.