Du kan lita på mig. Ibland.

2006-01-29

Växjö är på riktigt

Idag tog jag buss 113 från Väster Tull till Resecentrum och det var sista gången jag lämnade Väster Tull som hemma. För nu är jag då slutligen i Växjö, som tydligen också det är en svensk stad. Inte för att jag har gått ut och känt efter, jag har bara rutinmässigt stängt av hjärta och hjärna så gott det går, och famlat mej in i mörkret här.

Och nu är det bara ljuset från skärmen som bevisar att jag finns till. För här är det ganska gaaanska (jag menar otroligt riktigt helt helt obeskrivligt mycket) ensamt och Norrköping känns längre bort än det är.

I morgon är det Växjöluft jag andas när jag vaknar, och det kommer kännas rysligt overkligt. Det VET jag.

2006-01-26

Den sista veckan

Nu har jag jobbat färdigt för den här veckan, så nu räknar jag dagarna i Östergötland. Ligger under täcket igen, och det är en av de sista nätterna vid Väster Tull. Fredag lördag söndag. Märkligt. Inte bo här, bo någon annanstans.

Hanna sitter på den andra sängen och spelar gitarr och sjunger att hon är en fisk. Och jag har ångest för att dagarna rinner genom fingrarna utan att något blir gjort. Kanske sånt där som man borde ändra på till nästa liv.

Växjö, here I come.

Det ryms något lugnt inom mig, trots allt. Mina tidigare flytter har varit så extremt välplanerade och in i minsta detalj preparerade tillsammans med plan B och C och sista utvägsplanen.

Nu vet jag faktiskt ingenting. Vet inte ens när jag ska bli den där Växjöbon på riktigt. Vet inte vilka kulturkrockar som kommer att möta mig i Växjö. Har inte lärt mig de hemliga uppförandekoderna där.

Kan inte språket!

Men det känns inte som att det gör så ofantligt mycket. Det enda jag egentligen vet är att jag ska infinna mig på Kontoret på onsdag morgon, och då är det slut med att jobba mot deadlines på sena nätter efter att man sovit bort halva dagarna. Och det ska bli jävligt skönt på ett sätt. Men jag måste ju fira eller njuta eller något i den stilen min sista natt som frilans också. Måndag natt skall jag vaka hela natten över någon text och lite sömndrucket ska jag hetsäta jordnötter när det inte blir som jag vill.

ja Ha, allt det där som man TROR är så bra med en viss sorts liv, sånt som låter bra när någon säger det, det gör man ju lik förbannat inte ändå. Inte med det här fria flexibla livet i alla fall. Men fördelen med det där inrutade 8-17-livet jag skall börja nu är just tvånget att vara där 8-17. Och DET kommer jag ju åtminstone att vara.

Så allt som allt: allt är bra.

2006-01-13

Fredag kväll i huvudstaden


Tallinn, Estland. Klockan är snart elva, och jag ska strax snorta en tur- och returbiljett till drömmarna. Någon skrev att livet saknade magi, och det instämmer vi i nu.


Normalt sett när jag är energilös som den här dagen brukar jag ägna mig åt sådant som kräver så lite som möjligt av mig men som ändock inte är outhärdligt vedervärdigt tråktråkigt. Men nu så har jag gjort ungefär så i en vecka och det börjar bli rysligt outvecklande.


Känns som att jag sett alla webbsidor nu, sett alla söta människor från stammisbordet på vs, sagt "thanks" tillräckligt många gånger till servitrisen Olga, sett henne slänga med håret efter att hon lämnat notan, druckit tillräckligt mycket rödvin. Sett tillräckligt många söta, beundrat tillräckligt många skor och förkastat lika många (de spetsiga med höga klackar).


Det finns liksom inte så mycket att göra nu.

Förutom sånt som är pretentiöst och blir till projekt som aldrig går att sätta igång med. Tobias och Petter är på jazzklubb och det ska tydligen vara alldeles fantastiskt säger dom som vet men jag orkar ändå inte gå dit för jag orkar fan inte.


Så kom igen nu, jävla liv, flamma.

2006-01-07

Vi ska vara molnen

I tallinn igen. Det är inte riktigt som jag mindes det, men det är nog mer jag som har förändrats än tallinn. Det är väl som Sverige, fast mindre hjärna och mera drifter. Och det är sannerligen inte bra. Men nu är vi här och Cafe VS är avslappnat och de mina är lätta att hänga med. Än så länge.

Man klarar sig bra här, men Sverige är magiskt.

Nu är det en SITUATION . Och det hade kunnat vara annorlunda och jag vet egentligen inte riktigt vad jag skulle tycka om situationen var sådan, men nu är den inte det och det tycker jag i alla fall inte så värst bra om.

Mina känslor har jag väl aldrig riktigt förstått mej på. Allra minst nu för tiden när jag nästan aldrig har några. Men just för den sakens skull bara därför är det situationer jag på många sätt kan tycka om.

Det är plågsamt och bränns och gör ont, men jag vet att jag gör allting rätt nu och då går det över. Det är en feber och den är tung idag. Den är så man vill inte göra så mycket just idag just. Men sen en dag så kommer det dagar med klarblå himmel och ljusa nätter igen.

Och då är det bara att rulla fram.