Du kan lita på mig. Ibland.

2009-07-19

jag ska gifta mej med hjärna och kärlek


Det var över ett år sedan jag skrev här sist. Massor har hänt. Eller inget. Men jag känner mig lite starkare och lyckligare än tidigare.

Jag har semester. Jag är just hemkommen från Trollhättan där jag har sett en konsert med Cirkus Miramar. Vissa saker förändras aldrig som tur är. Jag satt allra allra längst fram i mitten och till sista låten dansade vi och en liten söt flicka som hette Magda utbytte förstående blickar med mej när vi kunde sjunga med i samma texter. Sedan köpte jag skivan, kramade Magda och gick och lade mig hemma hos någon.

Nu ligger jag på golvet i vardagsrummet och funderar på över min enorma längtan att vilja vara mer meta, tänka mer i termer av meta, analysera livet på metanivå, andas meta. Och om jag inte verkligen verkligen borde ta chansen nu att använda mina semesterdagar till att göra något som gör att jag kan slippa återvända till jobbet igen när skymningen kommer och det blir höst och blöt snö igen.

Spela svår fröken Malaria för det blir aldrig nånsin jag och du du du du
Gud gud gud gud gud vad jag hatar dej nu
jag ska gifta mej med hjärna och kärlek
Och helvetet må frysa om jag nånsin ser åt nåt så jävla platt och flackt
som du du du och du och
du
det blir aldrig jag och du

Cirkus Miramar - Fröken Malaria

Och dagar som dessa är jag verkligen inte alls sugen på att dö.