Loneliness is pornography to them but to us it is an art

Häromdagen träffade jag två klasskamrater till Aleqzia. Ovetandes om deras syskonskap, men slagen av deras likhet, frågade jag "är ni syskon?", varpå båda i kör och exakt samtidigt svarade:

Vi är enäggstvillingar!

Ja, vad ska man säga - gulligt?

Annars: hösten är vacker i år. Kanske kommer vintern också att bli det? Det är Filmfestival nu och en riktig filmfestivalshöst, alltså inte så varmt att man tror att det är sommar, och inte så kallt att man måste beklä sig med sju lager kläder för att kunna gå ut - alltså: alldeles lagom höst och filmfestival. Röda och gula löv på gatorna, de lägger sig automatiskt i små högar som är perfekta att sparka omkring i (för det åker väl inte omkring några fordon från vägverket för att skyffla på löv?).

Det har gått tre veckor sedan sist, Aleqzia har rufsat mycket mycket mycket mer sedan det jag skrev då. Men vart det där rufsandet leder vet jag inte, eller leder och leder förresten, som att det tvunget måst leda någon vart? Det är ju inte som att man säger så om vänskap, "vi får se vart det leder med Pelle och Kalle, vi är ju vänner nu men om några veckor är vi kanske nära vänner". Fast så är det väl kanske någon form av skillnad också. Det vet jag inte. Det har jag inte tänkt på.

Eller jo, det har jag tänkt jävligt jävligt mycket på, det var sånt där som jag och Dennis ägnade mest alla kvällar åt att driva nya hypoteser om varje kväll, i min orangeröda biblioteksdoftande soffa på våning 3, eller vid hans köksbords på våning 13 (den översta, med utsikt över idrottsparken). Då som var 2002 och kanske också 2003.

Men det är ju inte som att vi kom fram till något som det gick att diskutera sig fram till, utan det var ju mer någon känsla det där. Och jag tror att vi båda är ungefär lika kloka idag som då. Så nu leder jag inte något någonstans alls. Och det gör knappast Aleqzia heller, för hon tror inte på sådant säger hon. "jag tror inte på tvåsamhet" sådär, tramtram bara, och så tänker man lite på att nähej tänker man, där ser man. så tråkigt. kanske. Och så tänker man på att när jag var i den åldern så tänkte jag inte alls, och så blir det så fantastiskt att tänka på det och skillnaderna och sådär, och sedan svävar tankarna vidare utan mål och så har man kanske om man har tur glömt vart det hela började, om det där med tvåsamhet. Och så känns det bara bra. Det leder ingen vart, men det känns ändå väldigt väldigt bra. Men äsch, det klart det kommer bli nån jävla skitröra på slutet. Som vanligt. Det veeeeet man ju :D.

så varför tänka på det NU?

Urvalet av filmer har varit ytterst bra på festivalen, ingen jag har sett har varit komplett dålig, även om alla förstås inte har varit sådär att wow wow mitt liv är förändrat och det här var omvälvande och oregerligt och vad var det som hände egentligen? Nej, inte så, men bäst är Hawaii, Oslo, så här långt. Det låter som en komedi kanske, på namnet, men det är det sannerligen inte. Det är ett otroligt stillsamt melankoliskt norskt drama om hur några olika människors liv knyts samman på slutet, till en kombination av hoppfullhet och hopplöshet. Väldigt sköna människoskildringar, väldigt väldigt vackert. Måste ses. igen.

Och i morgon skall jag på prisutdelning och vernissage, för den där fototävlingen jag en gång var på en gång för länge sedan (bilden jag tog för tema behov var för övrigt den som ligger i anslutning till det här blogginlägget här), jajajustja, jag tror det var just den gången senast jag skrev något här. En stressig dag med både fotografering och poetry slam och RUFS.

Alone in your dorm,
trying to stay warm,
you're scared of the words that you might write,
if you stay in again tonight.
Like all the saints and whores who lay here before,
you're scared of the things that you might do
while you wait for him to come to you. (I understand. I understand.)

Loneliness is pornography to them
but to us it is an art.
They won't read your biography, these men,
they will only break your heart.
But I read it, then I wrote it.
I read it, then I wrote it.
I read it, then I wrote it again.

(My Favorite - L=P)