Jag mötte JP

Nu är min tredje dag på jobbet slut, och jag firar femdagarsjubileum här i Växjö. Men det kanske häftigaste av allt är min jag mötte JP-upplevelse. Jag tror att enligt den där av-nte-graden-skalan så var det ett möte av andra graden. Men det kan säkert bli bättre.

JP är alltså en ganska så känd person, som har viss anknytning till jobbet. Jag tycker på något sätt att det är lite charmigt att han är här. Mest för att man då på sina Jag känner en som känner en som yadayada-träffar kan dra upp detta som en kontakt med kändisvärlden och därigenom uppnå en enorm status i sitt kompisgäng.

Okej, jag har förstås inget kompisgäng. Här alltså. Ännu. Men det kan det ju bli ändring på nu. Fast inte ikväll.

Men jag undrar hur mycket socialt liv de övriga människorna här kan ha egentligen. Nästa fredag är det after work, till exempel. Det skulle vara lite najs att vara med då kanske, fast jag skulle ju prioritera en kväll med Tobias på De Luxe då, för så är det bara.

Men hallå, after work en fredag? Då ska man ju umgås med sina vänner! Och sina vänner har man inte på jobbet, det skulle vara alldeles för enkelt då. Har ni inget liv era stackare!?