Du kan lita på mig. Ibland.

2005-06-09

Dag med sol förlorad

SLAM. Så lät dörren till trapphuset, när den åkte igen av en sinnrik fjäderkonstruktion. Jag räknade sekunderna och lade dem sedan på minnet. Sedan visste jag att så många sekunder hade jag på mig att sluta upp med vad jag nu gjorde, och sedan se ut som att jag jobbade. Och vad gjorde jag då? Kanske något med hjärnvågor i alfaläge, kanske något med lilla döden, kanske något med cinematografisk fiktion. Sällan något annat. Jag hade tur, jag hade mitt rum nästan allra längst bort från dörren till trapphuset.

Jag har inte sökt det där jobbet i sommar, fast jag skulle säkert kunna få det. Jag skulle kunna sitta där och sova, eller ligga där på golvet och sova. Eller kanske på toaletten. På damtoaletten, alltid på den. Det var bara herrar på avdelningen, så damtoaletten var fräschast. Fast den har en ytterst irriterande springa längst ner, som kunde avslöja pikanta aktiviteter. Och från SLAM till ACTION var det betydligt färre sekunder från positionen på golvet på damtoaletten (vid en sjö i en skog). Om det regnade utanför kändes det som att det kunde kvitta, då kunde jag sitta där och vara meningslös. Men om solen sken, tänk vad oj man kunde gjort. Tänk så mycket mer man kunde ha varit. Dag med regn en vunnen dag, dag med sol förlorad.

Jag är så nöjd att jag inte har sökt det där jobbet. Det var inte värt det. Sova, runka, se på film. Mot betalning, vem som helst är avundsjuk, men vem som helst har då fan ingen aning om hur jobbigt det är, att vara där och hur jobbigt det är att det känns som att komma bort fast man kommer hem sen efteråt. Att bråka med brorsan om ljudvolymen, med pappa om brorsan och med mamma om allt. Sömntabletter sömntabletter, sova bort så mycket som möjligt. Yeah, I was kinda living there *snuff*.

Nu är det ljust och snart blir det ännu ljusare. Väster Tull är på riktigt, det är ingen jäkla kasta smågrus i plexiglaskuvös. Det är livet. Jag är okej och alla galaxer är galaktiska och jag har aldrig mått bättre än så här och och och nu ska jag skriva och en gång till och älska om inte annat för det så bara för det.

SLAM. (38 sekunder till action, baby)