Ridå! Solnedgång! Party is over!

Sista sommardagen kom till slut trots allt, nu är semestern slut. Tre veckor, men det känns mer som en natt eller som ett helt liv, på en och samma gång. Den här semestern har utan tvekan varit den finaste, vackraste, bästaste och mest välbehövliga hittills i mitt liv. Jag minns knappt vad jag gjorde innan den, och jag vet inte hur jag ska hantera att den inte finns kvar längre.

Och världens vackraste katt har bott i lägenheten i en vecka, bara en sån sak.

jag ska gifta mej med hjärna och kärlek

Det var över ett år sedan jag skrev här sist. Massor har hänt. Eller inget. Men jag känner mig lite starkare och lyckligare än tidigare.

Jag har semester. Jag är just hemkommen från Trollhättan där jag har sett en konsert med Cirkus Miramar. Vissa saker förändras aldrig som tur är. Jag satt allra allra längst fram i mitten och till sista låten dansade vi och en liten söt flicka som hette Magda utbytte förstående blickar med mej när vi kunde sjunga med i samma texter. Sedan köpte jag skivan, kramade Magda och gick och lade mig hemma hos någon.

Nu ligger jag på golvet i vardagsrummet och funderar på över min enorma längtan att vilja vara mer meta, tänka mer i termer av meta, analysera livet på metanivå, andas meta. Och om jag inte verkligen verkligen borde ta chansen nu att använda mina semesterdagar till att göra något som gör att jag kan slippa återvända till jobbet igen när skymningen kommer och det blir höst och blöt snö igen.

Spela svår fröken Malaria för det blir aldrig nånsin jag och du du du du
Gud gud gud gud gud vad jag hatar dej nu
jag ska gifta mej med hjärna och kärlek
Och helvetet må frysa om jag nånsin ser åt nåt så jävla platt och flackt
som du du du och du och
du
det blir aldrig jag och du

Cirkus Miramar - Fröken Malaria

Och dagar som dessa är jag verkligen inte alls sugen på att dö.

Har ni glömt mig?

Det har ni nog, för nu var det länge sedan jag skrev något här. Det har hänt ett och annat sen sist, jag ska inte summera det. Men till skillnad från senast har jag en balkongdörr och nu har jag öppnat den och låter nattluften svepa in och blandas med musiken från högtalarna. Munnen smakar citrontobak.

I fredags slutade jag på ett jobb och på måndag börjar jag på ett annat. Nya grejer, helt annorlunda men ändå samma tragiska samma. Men jag är sjukt förhoppningsfull, och ska som vanligt starta ett nytt liv. Det är rätt fånigt, för det blir det ju inget av ändå, men åh, som jag borde! Gå upp tidigare, leva sundare och allt det dära. Och jag skulle vilja pyssla mycket mer med mitt eget företag. Det finns en miljon saker att göra, en miljon fonter att köpa och en miljon hemsidor att bygga.

2008 har jag mest varit sjuk. Hittills. Nu har jag smittats med immunitet mot det allra mesta, så jag ser fram emot att få vara frisk resterande dagar.

Dagens låttips är Iggy Pop & Goran Bregovic - TV Screen.

New PhoneBlogz Post

A new audio message has been left. CLICK HERE to download it or listen here:

Det gick inte så bra, tyärr

Det gick inte så bra tyvärr. Du förstår vad jag menar då va?

Och nog förstod jag det. Jag vet inte vad jag tänkte då. Jag vet inte heller vad jag trodde innan jag ringde, det var en klump av oro i magen, men jag trodde ändå inte detta, och jag tror det fortfarande inte riktigt på riktigt. Fan, det var ju inte en Hanna det behövdes en mindre av på den här jorden.

Du ville aldrig vakna igen, och på ett sätt har jag respekt för det. Du gjorde så mycket för alla andras skull. Det här gjorde du för dig själv. Men jag kan ändå inte riktigt ändå, släppa torsdagstimmarna i telefon, att du visste att det var de sista minuterna för oss, men ändå sa du inget om det.

Jag vill ju veta Hanna. Veta hur du kände, vad du tänkte på bakom alla de meningslösa orden. Tabletterna måste ju ha känts långt innan du började andas sådär konstigt i telefonluren, innan du började hosta sådär intensivt. Och jag vill ju berätta för dig om SMS:en från dina föräldrar, väcka dig mitt i natten och prata igen. Vill att du ska höra mina förvirrade meddelanden på ditt mobilsvar. Jag tror att jag gjorde vad jag kunde, trots allt. Åtminstone försöker jag tänka att det måste vara så. Men jag är så ledsen att det inte hjälpte. Jag trodde att det fanns en chans.

Hanna var är du? Fina Hanna, du duger som du är. När får jag prata med dig igen? Om jag också tar livet av mig, kommer vi till samma plats då? Är det mjukare där?

Det är sista sommardagen ute, man ska passa på, säger dom för hundrade gången i år. Att känna värmen du vet, den du hatade så mycket. Men snart kommer hösten du vet, det blir bättre då. Och jag känner ingen värme ändå, jag bara fryser. Och mår illa. Och hjärtat krampar. Bröstet trycker. Och jag saknar dig, Hanna. Saknar.

Jag vågar inte skriva det, men du är död. Det känns nytt varje gång jag läser det. Insikten om att jag aldrig mer får träffa dig igen, ja den, når inte fram, går inte att ta in, gör så jävla jävla jävla ont.

Klart du lyckades, klart du gjorde det. Du skulle aldrig misslyckas. Hur mycket nyck det än var så var du genomtänkt. Du skulle bara försöka en enda gång, och det skulle lyckas. Och det lyckades.

Fina älskade Hanna, hur för sent var det? Fanns det en chans? Ångrade du dig aldrig, någon endaste liten sekund? Tänkte du någonsin på att säga det innan det var för sent?

Vad tänkte du på de sista timmarna?
Gjorde det ont?
Är du verkligen död?
Verkligen?
På riktigt?

Kärlek, Hanna, kärlek. Alltid kärlek.

Nu blundar jag och höjer volymen så måste det gå att inte tänka och känna så mycket. Meningslösa vackra underbara värld, allt du missar.

Du tog en bit av mig med dig när du försvann. Men nu slipper du plågas, och det är du verkligen värd. Hej då. Vi ses. Vi måste ses.




Hanna. 1981-12-29 -- 2007-08-23

Hejdå Hanna

Gud vad den här dagen inte känns som den ska. Men vad är det här mot vad du kände?

Tack för att jag fick komma nära.

Hanna är...

nä. det går fan inte in.

Kärlek.

Direktören för det hele...

... är en film som jag och Dennis såg på bio igår. Vi var helt ensamma i salongen, vilket inte inträffar alltför ofta. Först var det även två barn i typ 7-årsåldern där också, men de gick efter 20 minuter. Jag tror att Direktören för det hele inte är helt klockren för de flesta 7-åringar. Den är inte helt klockren över huvud taget egentligen, men inte så pjåkig trots allt. Jag funderar nästan på att höja de 3,5 popcornsaltkorn av 5 möjliga som jag tyckte igår, till 4 idag.

För övrigt ryktas det om att det finns en låt som heter Dunka mej gul och blå. Den lär vara en sorts sommarplåga. Problemet är att jag inte har hört den, den har liksom inte plågat mej en enda gång än. Och det är inget jag har gått in för, jag har bara totalt missat den. Nu har det dock blivit mer av en sport, jag vill helt enkelt se om det går att hålla sig undan en sommarplåga en hel sommar. Förutom att hålla för öronen när Henrik H öppnar munnen för att förstöra mitt projekt så håller jag mig undan köpcentrum med musik, ser till att fönstren hemma är ordentligt stängda och så lyssnar jag bara på P1 varvat med mina mp3:or med Magnus Uggla.