Har ni glömt mig?

Det har ni nog, för nu var det länge sedan jag skrev något här. Det har hänt ett och annat sen sist, jag ska inte summera det. Men till skillnad från senast har jag en balkongdörr och nu har jag öppnat den och låter nattluften svepa in och blandas med musiken från högtalarna. Munnen smakar citrontobak.

I fredags slutade jag på ett jobb och på måndag börjar jag på ett annat. Nya grejer, helt annorlunda men ändå samma tragiska samma. Men jag är sjukt förhoppningsfull, och ska som vanligt starta ett nytt liv. Det är rätt fånigt, för det blir det ju inget av ändå, men åh, som jag borde! Gå upp tidigare, leva sundare och allt det dära. Och jag skulle vilja pyssla mycket mer med mitt eget företag. Det finns en miljon saker att göra, en miljon fonter att köpa och en miljon hemsidor att bygga.

2008 har jag mest varit sjuk. Hittills. Nu har jag smittats med immunitet mot det allra mesta, så jag ser fram emot att få vara frisk resterande dagar.

Dagens låttips är Iggy Pop & Goran Bregovic - TV Screen.

New PhoneBlogz Post

A new audio message has been left. CLICK HERE to download it or listen here:

Det gick inte så bra, tyärr

Det gick inte så bra tyvärr. Du förstår vad jag menar då va?

Och nog förstod jag det. Jag vet inte vad jag tänkte då. Jag vet inte heller vad jag trodde innan jag ringde, det var en klump av oro i magen, men jag trodde ändå inte detta, och jag tror det fortfarande inte riktigt på riktigt. Fan, det var ju inte en Hanna det behövdes en mindre av på den här jorden.

Du ville aldrig vakna igen, och på ett sätt har jag respekt för det. Du gjorde så mycket för alla andras skull. Det här gjorde du för dig själv. Men jag kan ändå inte riktigt ändå, släppa torsdagstimmarna i telefon, att du visste att det var de sista minuterna för oss, men ändå sa du inget om det.

Jag vill ju veta Hanna. Veta hur du kände, vad du tänkte på bakom alla de meningslösa orden. Tabletterna måste ju ha känts långt innan du började andas sådär konstigt i telefonluren, innan du började hosta sådär intensivt. Och jag vill ju berätta för dig om SMS:en från dina föräldrar, väcka dig mitt i natten och prata igen. Vill att du ska höra mina förvirrade meddelanden på ditt mobilsvar. Jag tror att jag gjorde vad jag kunde, trots allt. Åtminstone försöker jag tänka att det måste vara så. Men jag är så ledsen att det inte hjälpte. Jag trodde att det fanns en chans.

Hanna var är du? Fina Hanna, du duger som du är. När får jag prata med dig igen? Om jag också tar livet av mig, kommer vi till samma plats då? Är det mjukare där?

Det är sista sommardagen ute, man ska passa på, säger dom för hundrade gången i år. Att känna värmen du vet, den du hatade så mycket. Men snart kommer hösten du vet, det blir bättre då. Och jag känner ingen värme ändå, jag bara fryser. Och mår illa. Och hjärtat krampar. Bröstet trycker. Och jag saknar dig, Hanna. Saknar.

Jag vågar inte skriva det, men du är död. Det känns nytt varje gång jag läser det. Insikten om att jag aldrig mer får träffa dig igen, ja den, når inte fram, går inte att ta in, gör så jävla jävla jävla ont.

Klart du lyckades, klart du gjorde det. Du skulle aldrig misslyckas. Hur mycket nyck det än var så var du genomtänkt. Du skulle bara försöka en enda gång, och det skulle lyckas. Och det lyckades.

Fina älskade Hanna, hur för sent var det? Fanns det en chans? Ångrade du dig aldrig, någon endaste liten sekund? Tänkte du någonsin på att säga det innan det var för sent?

Vad tänkte du på de sista timmarna?
Gjorde det ont?
Är du verkligen död?
Verkligen?
På riktigt?

Kärlek, Hanna, kärlek. Alltid kärlek.

Nu blundar jag och höjer volymen så måste det gå att inte tänka och känna så mycket. Meningslösa vackra underbara värld, allt du missar.

Du tog en bit av mig med dig när du försvann. Men nu slipper du plågas, och det är du verkligen värd. Hej då. Vi ses. Vi måste ses.




Hanna. 1981-12-29 -- 2007-08-23

Hejdå Hanna

Gud vad den här dagen inte känns som den ska. Men vad är det här mot vad du kände?

Tack för att jag fick komma nära.

Hanna är...

nä. det går fan inte in.

Kärlek.

Direktören för det hele...

... är en film som jag och Dennis såg på bio igår. Vi var helt ensamma i salongen, vilket inte inträffar alltför ofta. Först var det även två barn i typ 7-årsåldern där också, men de gick efter 20 minuter. Jag tror att Direktören för det hele inte är helt klockren för de flesta 7-åringar. Den är inte helt klockren över huvud taget egentligen, men inte så pjåkig trots allt. Jag funderar nästan på att höja de 3,5 popcornsaltkorn av 5 möjliga som jag tyckte igår, till 4 idag.

För övrigt ryktas det om att det finns en låt som heter Dunka mej gul och blå. Den lär vara en sorts sommarplåga. Problemet är att jag inte har hört den, den har liksom inte plågat mej en enda gång än. Och det är inget jag har gått in för, jag har bara totalt missat den. Nu har det dock blivit mer av en sport, jag vill helt enkelt se om det går att hålla sig undan en sommarplåga en hel sommar. Förutom att hålla för öronen när Henrik H öppnar munnen för att förstöra mitt projekt så håller jag mig undan köpcentrum med musik, ser till att fönstren hemma är ordentligt stängda och så lyssnar jag bara på P1 varvat med mina mp3:or med Magnus Uggla.

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

Alltså, jag är helt energilös liksom, jag vill ingenting och orkar ingenting, jag behöver liksom ett jobb som rycker upp mej ur sängen och får mej att inse att man faktiskt kan ha kul även utanför den. Det känns lite knas att säga det, men nu är det två veckor kvar av min lediga sommar och jag går och längtar efter att den ska ta slut! Jag har fyra veckor som gapar
tomma i kalendern, människor är glada, solen skiner, fåglarna kvittrar och jag kan göra precis precis vad jag vill och då, mina vänner, gör jag INGENTING.

Fast det där var ju inte riktigt sant. I helgen har jag till exempel ägnat ett stort antal timmar att med D tävla i att finna exakt två ord som på Google ger endast en träff. Som till exempel bromtymolblått och dansa. Eller dataprince och semesterstängt. Fast det känns ju inte jättekonstruktivt det heller.

Men jag ska avsluta i lite positiv anda: snart vänder det!

"Semester är ett helvete" ger för övrigt två träffar på Google. Så alldeles ensam är jag ju inte.

Jag tror jag dog lite nu

Det finns helt klart saker att avundas här i Växjö. Det känns lite fånigt med tanke på att Växjö är en relativt stor stad, och Norrköping är inte precis en metropol, men idag har jag uppskattat lugnet här i Växjö, att ligga med huvudet lutat mot ett träd vid Växjösjön, äta Wienernougatglass och läsa The Guinea Pig Handbook. Det har varit fint. Dessutom har jag preciiiiis ordnat övernattning också, jag är bra på det där att leva spontant, hade det varit för fem år sedan hade jag bokat ett hotellrum för ett halvår sedan.

Nu sitter jag på Palladium igen, dricker lite vitt, slösurfar, hjälper förvirrade norska turister och väntar på Mats. Allt som allt är allting ganska bra, jag tror till och med jag lyckades sova lite på tåget.

Men jag längtar hem lite också. Till doften av hö och två lurvbollar med pigga ögon som skuttar runt i halmen.

Nu kokar vi snuten

Dom säger att även sömnlösa nätter sover man lite fast man inte vet om det. Det är lite moment 22 i att bevisa det, för om jag nu visste att jag har sovit så framstår ju inte natten längre som sömnlös. Men det där spelar inte så stor roll nu, för jag har inte sovit något i natt (attdetskabehövavarasåjävlajävlasvårt). Fast lite då uppenbarligen, och tur är väl det. För det kommer bli en trött söndag känns det som.

Förutom att sova lite så har jag ägnat natten åt att äta knäckebröd, lyssna på ohälsosamt många gamla avsnitt av Ekots Lördagsintervju, läst Marsvinslitteratur, snusat fyra Göteborg Rapé Portion (sedär, där fick jag med både snus och Marsvin i samma mening) och spånat på synopsis till min samtidsroman.

Idag kommer jag att befinna mig i Växjö, och det tänker jag fira med att hänga på Palladium, för är det något jag saknar från min tid i Växjö så är det just Palladium. Och Koh Thai lite mer. Och Kafé Deluxe allra mest. Och så kanske lite människor också, men det är ju underordnat, dom är flyttbara.