Jag tror jag dog lite nu

Det finns helt klart saker att avundas här i Växjö. Det känns lite fånigt med tanke på att Växjö är en relativt stor stad, och Norrköping är inte precis en metropol, men idag har jag uppskattat lugnet här i Växjö, att ligga med huvudet lutat mot ett träd vid Växjösjön, äta Wienernougatglass och läsa The Guinea Pig Handbook. Det har varit fint. Dessutom har jag preciiiiis ordnat övernattning också, jag är bra på det där att leva spontant, hade det varit för fem år sedan hade jag bokat ett hotellrum för ett halvår sedan.

Nu sitter jag på Palladium igen, dricker lite vitt, slösurfar, hjälper förvirrade norska turister och väntar på Mats. Allt som allt är allting ganska bra, jag tror till och med jag lyckades sova lite på tåget.

Men jag längtar hem lite också. Till doften av hö och två lurvbollar med pigga ögon som skuttar runt i halmen.

Nu kokar vi snuten

Dom säger att även sömnlösa nätter sover man lite fast man inte vet om det. Det är lite moment 22 i att bevisa det, för om jag nu visste att jag har sovit så framstår ju inte natten längre som sömnlös. Men det där spelar inte så stor roll nu, för jag har inte sovit något i natt (attdetskabehövavarasåjävlajävlasvårt). Fast lite då uppenbarligen, och tur är väl det. För det kommer bli en trött söndag känns det som.

Förutom att sova lite så har jag ägnat natten åt att äta knäckebröd, lyssna på ohälsosamt många gamla avsnitt av Ekots Lördagsintervju, läst Marsvinslitteratur, snusat fyra Göteborg Rapé Portion (sedär, där fick jag med både snus och Marsvin i samma mening) och spånat på synopsis till min samtidsroman.

Idag kommer jag att befinna mig i Växjö, och det tänker jag fira med att hänga på Palladium, för är det något jag saknar från min tid i Växjö så är det just Palladium. Och Koh Thai lite mer. Och Kafé Deluxe allra mest. Och så kanske lite människor också, men det är ju underordnat, dom är flyttbara.