But we're created half to rise, and half to fall

Nyvaken. Man kan se det som oerhört slappt och skönt att sova i 16 timmar och gå upp klockan 19 på kvällen och samtidigt få pengar för det. Jag gör det, men jag kan inte komma ifrån att det är extremt ångestfyllt också, och inget jag egentligen vill göra. Men jag väljer att se det här som intressant, det kan man göra om de flesta känslor av konstigare art, så blir det genast lite mer drägligt.

Jag är nog inte riktigt i fas över huvud taget just nu, så jag kramar mina paroxetintabletter extra hårt om nätterna och tänker på hur det förmodligen skulle vara utan dem. Jag är känslig, och lever i någon form av känsla att jag håller på att förlora alla mina vänner, och jag tror inte jag stärkte oddsen något vidare under helgen hos någon av dom jag träffade då. Inte D som jag kostade på en taxiresa för 614 kronor för att lämna mitt i natten, och ej heller M som jag satt i köket hos och var självdestruktiv mot min högra underarm. Och inte T som jag spillde te på golvet hos på måndagnatten, och när det gäller H, J, K, S så vet jag inte, för jag hade druckit alldeles för mycket för att minnas om jag var trevlig eller inte.

Men det hade kunnat vara värre, liksom. Jag hade ju faktiskt kunnat vara helt utan vänner. Börjat om från noll, och jag hade kunnat lyckas ändå. Då kommer jag att lyckas nu också.

Dags att flyttpacka nu då. Från Växjö, frågan är bara till vart.