Du kan lita på mig. Ibland.

2005-06-23

Som jul i juli (fast det var juni)

När han kom ut från källarutrymmet luktade det juli, fast det var juni. Men det luktade som när han flyttade in där, i den där lägenheten, i juli månad för ett år sedan. Strax innan hade han suttit på innergården i morgonrock och sett solen gå upp, medan han ätit Korv Stroganoff. Innan han gick in tog han av sig morgonrocken så att den som eventuellt skulle se honom inte skulle tycka att han var fånig som gick utomhus med en morgonrock ovanpå de vanliga kläderna. Han gick in. Ingen såg.

Det var snart dags att åka igen, hem till familjen. Det var inte hemma längre, men eftersom familjen i fråga fortfarande envisades med att behålla hans gamla pojkrum intakt kändes det ändå som hemma att komma dit. Som att det där rummet stod där i väntan på att han en vacker dag skulle kliva in där igen och säga Hej mamma, hej pappa, jag är hemma nu. Och då skulle de åter bli lyckliga. Om han kunde ligga där i sängen igen, leva sitt liv där, gå upp och gå dit varje morgon, då skulle livsverket vara fullbordat. De behövde inte ens ha särskilt mycket kontakt med varandra. Bara det gick att kika in genom dörrspringan och se honom ligga där och andas lugnt och drömma drömmar. Klart det skulle räcka, klart som fan det skulle göra det.

Det var nåt han kände när han kom upp från källarutrymmet. Kläderna hade krympt. Eller om kroppen hade växt. Ingen vet, men om det var det sistnämnda var han illa ute. För på måndag morgon skulle han gå upp i gryningen igen, kanske inte ens lägga sig. Sen skulle han ta första bästa buss och sedan första bästa flyg iväg från Sverige. Den där första bästa bussen och första bästa flyget hade egentligen varit bokade och betalda hur länge som helst nu, men det hade inte låtit lika bra att skriva så. Det var Swebus Express och sedan Fly Nordic till Tallinn. I Tallinn var det tänkt att det skulle drickas billigt estniskt vin om nätterna, medan de andra två i lägenheten skulle snarka i kapp och man kanske skulle få gömma sig i en varm bastu om man ville vara i fred. Kanske skulle man äta chips där. Och chips i varm bastu gör ont i ögonen, blir salt i ögonen.

Det var varmt som i juli, fast det var juni. Och egentligen hände det inte så mycket mer. Vardagligt hade vissa sagt, intetsägande hade någon annan sagt. Men det var bara det, att för honom var det det bästa året i hans liv. Det var bara det.