Tallinn, dag #1

Att slira över kullerstenen är inte riktigt som i februari. Inte lika halkigt, men betydligt mer smärtsamt. Men några killar har tydligen beklagat sig utan tillräcklig anledning, och därför är det kört för mej att kunna göra något trovärdigt intryck mer. Kört, helt kört. Oavsett hur foten belastas är det en närvarande smärta som bara några Panodil Extra kan få en att glömma för några timmar.

Oxana var snäll nog att möta oss vid flygplatsen, och sedan har vi sett Torsk på Tallinn, jag och Susanne har förvirrat oss själva i gamla stan, fotograferat udda vinklar och vankat omkring i något somnambult tillstånd. I morgon blir det mer av allt och allt känns som alltid bra.

Chips, ölkorv och den här gången är allt mer levande än i det köldslagna februari.