Bara i Tallinn, barn... (dag #3)

Den där Henrik, säger ni, han är inte riktigt sig själv längre. Och han nickar instämmande.

Jag har idag för första gången någonsin beskrivit mig själv som en osofistikerad person och dessutom gjort det utan att känna ett uns av falskhet eller den minsta skuld eller skam. Men du, det är tallinn nu. Ingen annanstans har jag lagt ner så mycket energi på söta flickor som här. Eller så följsamt låtit blicken glida längs de korta kjolarnas slitsar. ingenstans har det varit så mycket kryssande, kryssande mellan sexaffärer, barer, god mat och söta snygga flickor. Ingenstans så mycket Singapore Sling ur två sugrör på dyr bar med för många visakort i för tunga plånböcker och för klarblå himmel i för neo-liberala Estland där för söta flickor äger natten och blir ägda av för mycket pengar och för mycket hud. Och alldeles för mycket lust blir för trötta trötta samvetet till dimmiga spöken i för liten hjärna. Pengar och hud äger natt och dag i Tallinn.

Och luften och musiken säger att det är ingen idé att streta emot. Den säger det är så här det är nu. Åk hem till pk-Sverige eller stanna i neo-värmen i Tallinn och surfa på vågor av hud.

När jag kommer hem finns inte det här längre, och jag vet att jag resonerar som en 16-åring med minnesförluster från sommaren på Kos. Det är ett annat jag här. Jag tror jag stannar ett tag till.