Ge mig nåt! Men bara inte det här.

(Tankar från en regnvåt parkeringsplats i Emmaboda, den tolfte augusti tjugohundrasex. Ursprungligen publicerad på OminteDu: http://konstatera.omintedu.se/index.php?action=gotoentry&entry_id=240)

Om Emmaboda är en stad så är det en stad under vatten ikväll. Och festival är festival, det är inget man avbryter för lite regn. Eller ens för mycket. FÖR MYCKET jävla jävla jag vill inte vara med längre, vill alltså under täcket värma mig ha en stor handduk torka bli varm. regn.

Vi befinner oss alltså just nu i en bil. Om jag rör mig lite lite i sätet känner jag hur genomfuktiga mina kläder är. Och jag är nog ganska patetisk som tycker att störtskurar förstör det mesta av en festival, för består inte allt som är festival av just regn? Nej inte alltid, då skulle jag ge upp. Och jag kan erkänna att jag inte varit på så många, men att det regnar precis varenda gång. Emmabodafestivalen pågår ungefär 10 minuters promenad härifrån. Men jag sitter i en bil och jag vågar verkligen inte gå ut! Det går inte. Man VET att det ska regna varenda gång det drar ihop sig till festival men av någon underlig anledning hinner jag glömma sedan förra gången, men till nästa gång ska jag inte göra det. Så nu är minneslistan alltså ett värmekuddar, två infravärme tre allt med värme fyra något som liksom man kan kapslas in i, för när himlen gråter trots att det vankas indiepopfestival då kan man inte låta bli att ryckas med förstår du. och fem värme. sex värme.

Nu är vi en stund senare, nu är vi på festivalen. Äntligen äntligen har regnet slutat falla, nu är det skymning i stället. Alla verkar oändligt lugna och snälla, jag har sett Taxi Taxi spela, och de drog en ganska stor publik, trots att många lämnade festivalen när ovädret drog igång. Synd för dom skulle jag vilja säga. Jag gillar Taxi Taxi, även om deras musik tyvärr kändes helt fel just då, när man behövde dras igång efter allt det där regnet. (snälla kan du skriva en enda mening utan att nämna det där jävla regnet?)

En överraskning var Cats on fire, jag tyckte sångaren lät lite sådär halvfalsk ungefär som The Cure, men min vän Mats säger att det låter som tidig Smiths, och därom vet jag alldeles för lite för att uttala mig. Hur som helst gitarrpop med vackra tonväxlingar. Kanske särskilt "The smell of an artist". Och så Camera Obscura då, som alltid är Camera Obscura, kan jag säga och det låter som att jag har sett dem live typ en miljon gånger men det här var första gången, men jag har ändå sedan länge ett horn i sidan till dem (alltså ett snällt horn, inget vasst som gör ont). Efter den konserten åker vi hem. Då är det mörkt, neonskyltarna sprider ett behagligt sken över festivalbesökarna. Det är mysigt med festival egentligen. Men det har börjat regna. Igen.


Nu är det en stund tidigare igen. En bil en parkeringsplats. Jag pimplar Jägermeister i förarsätet, tittar ut mot regnet utanför. Jag får ett SMS som säger att det är praktiskt taget uppehåll ute. Tittar ut, ser dropparna ivrigt studsa i pölarna. Kanske är det en högst subjektiv upplevelse det här med uppehåll eller inte uppehåll. Jag ringer Johanna och pratar om det och dricker lite mer Jägermeister. Säger att om det regnar eller inte regnar har ganska lite med faktiska omständigheter att göra, mer ett sätt att tänka.

Så snart är det festival. Jägermeister i en bil är inte festival. Nästa gång ska det inte regna, då ska ni få nånting bättre tillbaka från mig. Nu ska jag trotsa och trycka på play och om regnet dränker mig så ska jag dränka tillbaka i musik. Snart är du min, vackra indievärme.

But you know it's a shameless piece of shit
Still you love yourself in many different ways tonight
Because you know they can't really get you
You and your art is sacred and they don't like you, that's why you do it

(Cats on fire - The smell of an artist)