Fredag kväll i huvudstaden

Tallinn, Estland. Klockan är snart elva, och jag ska strax snorta en tur- och returbiljett till drömmarna. Någon skrev att livet saknade magi, och det instämmer vi i nu.

Normalt sett när jag är energilös som den här dagen brukar jag ägna mig åt sådant som kräver så lite som möjligt av mig men som ändock inte är outhärdligt vedervärdigt tråktråkigt. Men nu så har jag gjort ungefär så i en vecka och det börjar bli rysligt outvecklande.

Känns som att jag sett alla webbsidor nu, sett alla söta människor från stammisbordet på vs, sagt "thanks" tillräckligt många gånger till servitrisen Olga, sett henne slänga med håret efter att hon lämnat notan, druckit tillräckligt mycket rödvin. Sett tillräckligt många söta, beundrat tillräckligt många skor och förkastat lika många (de spetsiga med höga klackar).

Det finns liksom inte så mycket att göra nu.

Förutom sånt som är pretentiöst och blir till projekt som aldrig går att sätta igång med. Tobias och Petter är på jazzklubb och det ska tydligen vara alldeles fantastiskt säger dom som vet men jag orkar ändå inte gå dit för jag orkar fan inte.

Så kom igen nu, jävla liv, flamma.