Mitt liv som arbetslös, dag 1.

Idag är jag alltså för första gången i mitt liv arbetslös, och har varit inne på Arbetsförmedlingen för första gången. Eller för andra gången egentligen, första gången var för några veckor sedan under min och Johannas söka-jobb-workshop-vecka, och då var det ju bara ett studiebesök där jag kände av atmosfären och försökte ta in hur min framtida tillvaro på det haket skulle vara. Jag kläckte också omgående den lysande idén att man borde låta arbetslösa jobba på Arbetsförmedlingen, sen insåg jag ju att det faktiskt redan är så.

Men idag blev jag inskriven, och fick prata med en inskrivare, och fick en tid för ett möte med en handläggare. De kan det där med titlar i alla fall, man kan antagligen göra karriär om man jobbar där. Efter allehanda skräckhistorier om livet som arbetssökande var mina förväntningar på besöket lägsta möjliga. Men jag blev helt klart positivt överraskad, min inskrivare verkade nervös och var rätt kass på att formulera sina journalanteckningar som jag sedan fick utskrivna. Men han ska ha massa kredd för att han faktiskt var trevlig, inte idiotförklade mej och för att han inte lärde mig hur jag ska skriva ett CV, hur man skickar ett brev, slickar frimärken och sånt. Så jag är nöjd. Jag firade min dag med att köpa chips, sova och bjuda Emma på thai-mat. För även om jag är en arbetslös meningslös jävel som det är väldigt synd om är det ju inte i närheten av hur en fattig student har det.

Och nu sitter jag här med snus, vodka och cola och Elton John och det snurrar i huvudet. Och det är bra och känns skönt för då kan man fokusera mer på att det snurrar och mindre på vad man annars skulle fokusera på. För jag brukar inte göra så här, så det är nog ett tecken på något som inte är alltför positivt. Det arbetslösa singellivet ska man inte undgå att romantisera när tillfälle väl ges.