Du kan lita på mig. Ibland.

2006-10-25

Energiska stavgångare och problematiska mitt-i-vägen-människor

Det spännande mötet mellan cyklist och fotgängare vid omkörningar på kombinerade gång- och cykelvägar. Det finns i princip två intressanta typer av reaktioner på omkörning när man själv kommer som cyklist och kör om fotgängare. Det finns också de ointressanta, och det är de människor som går på rätt sida av vägen och som låter en cykla förbi som om ingenting hade hänt, men de är antingen ovanliga eller så friktionsfria att jag har glömt bort att de finns.

Ett. De energiska stavgångarna. De behöver inte ha några stavar och de ska icke förväxlas med vanliga stavgångare, som lika gärna kan placeras i kategori två eller i den friktionsfria onumrerade kategorin. De energiska stavgångarna vet vad en cykel är, vet vad en cyklist är. Har läst massor av böcker i ämnet omkörningar på kombinerade gång- och cykelvägar, repeterat flera gånger hemma med motionscyklar och en rullade kullis i bakgrunden. Testat alla möjliga underlag, alla möjliga vägar, vet precis hur de ska föra sig om en cyklist skulle närma sig bakifrån. När man cyklar bakom dessa vet man egentligen inte, förutom att de rör sig framåt med spänstiga steg, och nästan alltid på rätt sida av vägen. Ibland kan det ändå finnas anledning att plingeplonga med sin plingplongplinga på styret, exempelvis om två energiska stavgångare rör sig framåt i bredd. De energiska stavgångarna organiserar sig då på ett led inom loppet av en tiondels sekund efter det att man börjat plinga. De vet redan innan vem som har vilken plats i ledet, vilken sida de ska gå på, och inget - absolut inget - lämnas åt slumpen. Disciplinerade föredömen på vägen, kort och gott.

Två. De problematiska mitt-i-vägen-människorna. Denna grupp ställer helt klart till med flest problem under de dagliga cykelturerna. Först döpte jag denna kategori till "De problematiska pensionärerna", men fann detta alltför generaliserande för min smak. Mitt generaliserande till trots vill jag ändå med emfas påpeka att det inte bara är pensionärer som faller inom kategorin. Empiriska studier visar ändock en klar övervikt på äldre människor, vilket antagligen kan förklaras av åldrandets implicerande av försämrat syn- och hörselseende. Det är alltså inte så att pensionärer skulle vara korkade, inte i högre utsträckning än några människor i samhället i alla fall. Dessa människor går hur som helst ofta mitt i vägen, vilket gör att man vid omkörning på cykel måste välja vänster eller höger sida lite på måfå, utan att någon av sidorna egentligen känns bra. När man befinner sig en bit ifrån dessa mitt-i-vägen-människor börjar de ana att någonting är på väg att hända bakom dem, och de vänder sig därför om i maklig takt. Tyvärr vänder de sig alltid åt den sida där man bestämt sig för att inte köra om, och blir därför mycket undrande till vad det skramlande ljudet kommer sig av.

Det är i detta tillstånd av förvirring man har sin gyllene chans att passera förbi en problematisk mitt-i-vägen-människa smärtfritt och utan att behöva kliva ner från cykeln och gå med fötterna, vingla mellan höger och vänster sida och leka chicken race. Mitt-i-vägen-människan märker nämligen ingenting, förrän det passerar en vindpust i nacken. Personen i fråga fortsätter då vridningen med huvudet ännu mer utan att se något på den andra sidan heller, och först efter att man har passerat förbi och dessutom kommit en bit kommer mitt-i-vägen-människan att inse vad som verkligen har hänt. En cyklist har kört förbi!

Problem kan uppstå om en mitt-i-vägen-människa är skarpsinnad nog att notera att en cykel verkligen är i antågande, eftersom personen i fråga då ändrar position i sidled, ofta i de mest häpnadsväckande av riktningar. Att plingeplongplinga hjälper sällan här eftersom det i sådant fall leder till ännu mer av förvirring, multipla sidledsförflyttningar och ökad risk för kollision som följd.

Nog om det.

1 Comments:

  • jag är en mitt-i-vägen-människa, men även en mitt-i-vägen-cyklist med obefogad rädsla för att använda plinget.

    By Anonymous Anonym, at måndag, oktober 30, 2006  

Skicka en kommentar

<< Home