Den dolda agendan

Jag tänker inte särskilt mycket på att många digitala aktiviteter på jobbet kan övervakas, och jag tänker nog mest att ingen ändå gör det. Vem skulle det i så fall vara? Skulle det till exempel vara P, när han "röjer bland skräpet på våning 3"? Varför skulle det tillhöra P:s arbetsuppgifter egentligen? Och J? Varför jobbar hon till 21-22 vissa kvällar, trots att hon alltid är på jobbet klockan 8 på morgonen?

Idag skulle utskriftsaktiviteten exempelvis innehålla ett intyg från ett gammalt sommarjobb, i webbläsarloggen skulle man hitta konstiga fetisch-kommunities och i MSN-trafiken en konversation om sexuell exklusivitet. Det är sånt jag bjuder på, snokare där. Och nu bjuder jag på det igen, men jag inbillar mig att den här halvhemliga bloggen är precis så lagom halvhemlig som det krävs för att ingen som jag inte vill ska koppla sakernas tillstånd ska kunna göra det.

Hösten är här och den kommande helgen ska jag sparka löv innanför promenaderna i Norrköping igen och höra gnisslet från orange spårvagnar medan jag promenerar mellan biograferna på filmfestivalen, från den ena prettofilmen till den andra. Det kommer att vara precis som vanligt, rödvin på världens bar, smygrökande med Hanna medan Joar sover i soffan, falafeltallrik på Norrtullsgrillen, hest skrikande med Tobias till Dan Fägerqvists tolkning av Vysotskij. Hela staden och natten kommer att vara full av vännerna och intrigerna igen. Givet förr, underskattat nu. Och jag kommer att älska det.