Du kan lita på mig. Ibland.

2005-07-04

Ryska våtservetter och fluffig engelska i Tartu [:taaaaato]


Raili pratar engelska så att man blir knäsvag, liksom rullar r:en alldeles perfekt och alldeles lagom länge. Liksom betonar så vackert och pratar så tydligt så man förstår och man kan ju bara inte göra annat än gilla henne.

Triinu finns på riktigt, det känns nästan konstigt att alla de här människorna som det har pratats om än hit än dit i Norrköping, att nu kommer de alla (påenochsammagång) och liksom finns på riktigt. Oxana är något av ett mysterium, jag vet inte om det finns något jag kan nämna som jag uppskattar hos henne. Hon är ingen elak bitch som skulle svika, men det är ju å andra sidan ganska låga krav på en medmänniska. Hon är ett komplett mysterium. Jag förstår mej inte på henne, jag kan aldrig tänka mig att en sådan människa som hon existerar i Sverige och jag kan inte riktigt se hur jag skulle träffa en sådan som hon ännu en gång om hon bodde där hemma. Ändå känner jag att det vore ganska trevligt att träffa henne igen. Vi har liksom knutits samman på nåt sätt, hon är den jag kommit närmast här.

Hon har haft sin stortå mot min vrist och hon har en liten liten våtservett i sin ficka som sitter på hennes tre kvartslånga kortbyxor. Ganska låga krav, men hon är så exotisk, exotiskt rysk, exotiska våtservetter, exotiskt smal och exotiska strumpbyxor. Inget man förstår, ingen man förstår. Någon man kan prata med utan att egentligen göra något annat än att sätta luften i gungning. Och av någon anledning verkade hon inte vilja gå hem. Jag är verkligen exotiskt oförstående till detta. Men måste man alltid vara rationell? Hon får stanna här i mitt estniska jag tror jag. Jag tror hon blir bra här, hon ska nog inte flytta in i min verkliga personlighet. Jag tror inte att det riktigt finns plats för henne där.

Eldskulpturer framför Atlantis kan ses under Hanseatic Days i Tartu. Men som vanligt var det något med människorna som tilldrog min uppmärksamhet. Nåt med de kvinnliga, nåt med kläderna. Inget man förstår sig på, det här fotograferandet är ganska meningslöst egentligen, men vem har sagt att man alltid måste vara rationell?