Du kan lita på mig. Ibland.

2005-07-05

Oxana är Oxana är Oxana (är Oxana är Oxana är Oxana)


Att vara turist är speciellt. Människor verkar automatiskt bli otroligt intresserade av allting, av strutsmuseum och klostervandringar och ditten och datten som det tidigare inte har märkts ett uns av intresse för tidigare. Märkligt. Jag är inte mycket för att göra saker egentligen, saker som är speciella för en ort där jag befinner mig som turist. Okej, självfallet finns det anledningar att titta på vad den orten har att erbjuda bland det som ligger i min intresse-sfär, men den breddas inte automatiskt till att inkludera även pälsar, gammalt rakvatten och surkålens historia, bara för att det råkar finnas muséer för just sådana saker där jag befinner mig.

Igår hade vi filmkväll med Oxana. Oxana faller under kategorin flickor, av förklarliga skäl. Flickor var också sedan tidigare i min intressesfär, vilket även är fallet här i Estland. Dock känns detta intresse väldigt förstärkt här av någon anledning som jag inte själv begriper mig på. Det kan vara att estniska flickor är mer intressanta än de svenska, ja inte fan vet jag. Det är inget jag egentligen vill lägga ner energi på att tänka på heller. Inte mer än vad jag redan tänkt i alla fall, det räcker så bra så.

Jag ska träffa henne igen i övermorgon i alla fall och jag vill det. Varför vet jag inte men jag vill det. Och jag vet inte vart det här ska bära eller vad själva meningen med allt är. För hon bor här och jag bor i Sverige som är långt långt bort från här, och allt som finns här. Och hon är liksom placerad här, och hon kommer nog aldrig att riktigt hamna i svensk kontext, det skulle nog inte gå så bra ihop med köttbullarna och de vita husknutarna. Hon är nog lite vacker för sädesfälten.

Allt det där med rista namn i trädstam, våra veckolånga break-ups, alla sena nätter, alla frågor som aldrig fick svar. Skulle det verkligen sluta på en nöjespark en onsdageftermiddag, för att sedan bli till ett tomt intet?

I Sväääääääääje kommer detta att kännas enormt avlägset tror jag. 16 dagar som blivit en väldigt lång natt, men man ska vakna och en natt ska inte vara för evigt, och tänk Henrik tänk, detta har aldrig känts som det ska kännas. Det är inte här du vill vara egentligen.

1 Comments:

  • I do not understand a word, he wrote about me..Dear people, help me to translate it.;)
    my e-mail is: oxygen022@rambler.ru

    By Anonymous Anonym, at tisdag, juli 05, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home