Sju dagar av ångest

Jag drömde i natt att Mikael Persbrandt bodde granne med min mamma på en våning utanför ett köpcentrum.

Fråga mej inte, för jag vet inte vad jag håller på med riktigt. Men här är jag nu i alla fall, och efter en vecka med alldeles för mycket jobb som blev alldeles för dåligt utfört, mellan stirra in i väggen och fundera på varför jag inte jobbar, som var lite av en huvudsysselsättning också, det var det.

Men allt det där är över nu, och jag vaknade med ett skratt i eftermiddags, precis som det ska vara. Och oh, det här måste vi ju fira. Kanske med fyrverkerier över Saltängsbron. Fyrverkerier som kan spraka och gnistra och splittra.

Det är Norrköpings stora stadsfest, jag har för tillfället inget att jobba med, sommarens sista dagar seglar förbi utanför fönstret, och det är dags att gå ut nu och röja undan stock och sten från privat väg.