Du kan lita på mig. Ibland.

2005-08-25

"vad hjälper tak över huvudet när det regnar in i själen?"


Jag har sett Laleh igen nu, och jag lyckades nog aldrig sortera ut vad jag tyckte och kände förra gången. Det dränktes på något sätt i ösregnet på Arvikafestivalen. Men vad ska man säga, hon improviserar sina låtar, de blir som nya varje gång. Och med den renaste klaraste starkaste rösten träffar hon tonerna som vore de öppna mål. Laleh är sig själv och det tycker jag om. Man vet att hon är sann, för ingen kan göra som hon på kommando.

Natten tillbringade jag på Malmö central med Haúkúr (egentligen helt utan apostrofer, men det ser ju inte lika roligt ut då) och pundar-Janne som precis hade rymt från ett behandlingshem där han var LVM:ad. 05:14 lämnade jag Malmö i alla fall.

Natten därefter var sommarens bästa kväll. Jag och Dennis och Helena satt på Himmelstalundsfältet med filtar, vin, rökelse, levande ljus och musik. Och gav varandra komplimanger. Jag glömde att säga till Helena att hon sjunger fint.

Jag tror att H flöt iväg några steg den här veckan. Hon är min feber, hon gör mig varm, men jag känner mig inte lika sjuk längre. Jag har möblerat om. Det blev stora ytor, men det går att gå vilse ändå. Och det finns alltid plats för en H. Kanske som en tokig fas man genomlever nu, eller bara vars vibrerande brus bara ska finnas som nåt svart, som kontrast till allt det vita.

Just nu känns allt så enkelt, och jag är ett sista rufs genom håret från sömnen. Ibland blir tankarna för många och det blir stopp när alla vill ut samtidigt, men nu trippar de sakta ut, en efter en, och det är bara att titta på och tycka att det verkar inte så märkvärdigt det där. Avsaknad av sömn är fint, det ställer tankarna på led. Men i morgon när jag vaknar, kan de vara som pundar-Jannes (my hero); tusen tusen tankar, helter-skelter, och inget mjukt att låta dem landa på.

rufs.

Kanske blir inte H något alls i perspektivet. Men kanske stannar hon. Inte som en karaktär, som hon ville, men som någon att minnas, som en storm man red ut, fast den var vacker nog att fortsätta vinda i många nätter ytterligare.