Du kan lita på mig. Ibland.

2006-06-28

She took her to a movie

Jag drömde en väldigt lång och sammanhängande dröm i natt. Den börjar blekna lite i mitt minne nu känner jag så jag behöver skriva ner den här och nu. Den är säkert jättetråkig för andra att läsa, men strunt samma. (här är det JAG som bestämmer)

Det började med att jag skulle flyga, typ flyga till mitt jobb tror jag. Åka taxi till mitt jobb har jag gjort, men flugit, det tar fan priset. Jag tror det handlade om att det här tidningsförlaget låg i Norrköping och jag skulle flyga till Linköping. En resa som alltså tar 25 minuter med tåg. Dock missade jag mitt flyg för att jag inte kunde gå på lunch som jag skulle för Patrick (min chef) tvingade alla att fylla i en lång och jobbig enkät med en massa personliga frågor. Så jag bokade ett nytt flyg sen och då missade jag tåget som skulle ta mig till flyget med en enda liten sekund. Vi var tre personer som gick samtidigt ner för en trappa och sen upp till perrongen där tågen gick ifrån, och alla hann på utom jag, trots att vi var i typ samma sällskap.

Så kan det gå. Sen vet jag inte om jag skulle försöka mej på en tredje flygning eller hur det var, men inför den flygningen var jag i alla fall tvungen att göra nån sorts övningskörning, och det var med min gamla körskollärare. Det var med bil alltså, och vi krypkörde lite med bilen bara typ. Sedan fick jag något intyg på att jag hade gjort detta, och det var utfärdat med polisens logotyp. Sen stod det på papperet vad vi hade gjort. "Krypkört och lekt lite i en park".

Därefter var det dags för bio! En konstig del av drömmen där själva biofilmen blandades ihop med "drömverkligheten". Filmen handlade om en människa som var väldigt känslig för ljud, och så fort någon lät så svällde personen upp och kunde spricka. Upprinnelsen var tydligen nån våldtäkt och den skyldiga var om jag inte minns fel antingen Lasse Berghagen eller Mikael Persbrandt. Hur som helst visste jag och många andra inte om att denna person då satt i publiken, och när jag tog upp min läsk för att dricka lite så blev det ett jävla liv från någon som satt framför mig, just för att det lät när jag gjorde det och det fanns risk att personen skulle svälla upp. Nog om detta.

När jag gick ut från bion hade jag med mig det här papperet från körskolan, och då tog en av biografvärdarna och haffade mig och sa att han var tvungen att ha det papperet. "Allt som tyder på att du har gjort saker" var tvungen att lämnas in. Ja så var det. Jag kände mig lite tveksam inför detta, men gjorde det ändå, för att senare kolla upp om biografen hade någon laglig rätt att göra så. På blanketten fanns tydligen ett nummer som biografmänniskan slog in på en apparat och fick en klisterlapp tillbaka, och på den stod det att det fanns risk för att jag var drogberoende och därför var tvungen att skickas till en läkare.

Jag blev chockad, men det viktiga för mej var tydligen att få med mig det där originalpapperet från övningskörningen, och det lyckades jag med (biografen fick en kopia).

Själva sjukhusbesöket kom jag aldrig riktigt till, jag minns att jag var på väg dit och jag träffade på nån söt tjej där. Därefter ringde nog väckarklockan.

Ja, trist slut på en så fantastisk dröm, helt enkelt :-). Men sån är jag.